Jumper. Ser man på, ser man på. När jag och de.e.najs fikade på Café Second Hand häromdagen passade jag på att fylla på cd-hyllan med diverseteter. Nämnda införskaffning snurrar konstant.
Helgen var galen. På alla sätt och vis. Klubb Selma med Cissi var grymt kul, och Snerikes dagen innan var.. surrealistiskt.
Jag har egentligen inte gjort ett jävla dugg de senaste tre dagarna.. men det stämmer nog inte om jag gräver lite djupare. Jag och Göran har haft fina stunder (Min väg, mina val). Han är ju liiiite självgod kan jag tycka, men karismatiskt skriven bok – jag läste den som jag gör en bra skönlitterär bok.
Ikväll blir det klezmer i form av Den Flygande Bokrullen på parksnäckan. Dansa, dansa, dansa!
- Det dröjer en halvtimme innan vi får se Johnossi, och då är det alltså Johnossi som entrar scenen
Efter den, minst sagt tydliga, introduktionen hördes några ensamma Whoo och Bröööl från den hundra man starka publiken i Östhammar. Johnossi var glada över att komma från den kokande innerstaden i Sthlm och skymtades bada bakom scenen ungefär samtidigt som kvällens värd löste alla tvivel om vilket band som skulle spela.
Och de är bra live, bättre än skiva, riktigt grymma. John hoppar från scenkanten och Ossi bommar en cigg från en ung flicka som bara kräver en kyss i betalning. Gitarren dör halvvägs igenom deras set vilket ger oss ett mumsigt trumsolo, de spelar alla mina favoriter “Family Values”, “There’s A Lot Of Things To Do Before You Die”, “Party with My Pain”.. BRA DAG.
det är alltså johnossi vi ser på bilden
Jakob.de.e.najs var lite lätt & lagom avis på att inte se Johnossi, men det tar vi här på redaktionen inte på för stort allvar då han, som vi spikar, rullar omkring på Arvikafestivalen. Om han tror att namn som Depeche Mode, NiN och KoRn ska få mig grön, bör han tänka om. Däremot skakar jag lite i mina stövlar när jag tänker på att jag missar Detektivbyrån, Florence Valentine och Fleet Foxes.
Jag sitter och funderar på om guldkornet med dagen ändå inte var Ray Ban-kopiorna jag hittade i Öregrund för femtio riksdaler. Eller var det kanske en explomonderande “Santa Monica Bay”
Jakob.de.e.najs och understruken måste vara redo för Way Out West, vilket självfallet innebär hemmatryckta tröjor. Jag tror det blir storslaget! Först iväg till Myrorna och leta vänlig tröja och sedan klippa papper. Efter det ska det bara vara att kasta färg på verket. Let’s do it (let’s fall in love)!
Kass bild, javisst, men det är svårt att ta en bild vrålandes och hoppandes.
Peace & Love, fredag 25/6 2009. Det blidde av. Jag beställde biljetter natten innan och åkte iväg vid tolv, äntrade området vid halv fyra – ensam! Det var helt underbart, tro det eller ej. Jag strosade, satt i öltält vid Timbuktus pladdrande, vrålade till Gogol Bordello och The Sounds, skaffade nya vänner (planer på popaganda i sthlm – följ med!), fotades med delar av Gogol Bordello utanför Henry Rollins show, försökte komma på varför Peter Doherty egentligen är bra och spenderade två och en halv timme förbannandes kylan i gräset utanför den låsta centralen innan det bar iväg hemåt. WIE!
P&L är väldigt svenskt, det är lagom liksom. Det finns något för alla och line-upen är i sig självt väääldigt svensk. Ta ett gigantiskt namn, här Mötley Crüe, för det lite exotiska och krydda med älsklingar i detta fastland; Winnerbäck, Hellström, The Sounds, Mando Diao, Lykke Li, Ulf Lundell osvvvvvidare.. så har du en perfekt svensk festival. Lagom spännande, men som drar flest folk i landet förmodligen. Och ungt folk, alltså jag-är-tretton-men-vill-ha-en-könsjukdom-innan-jag-lämnar-borlänge-ungt-folk. Spännande? Nä.
Detta till trots, är P&L en bra festival. Alla bekvämligheter kan nås enkelt och stämningen är oftast fantastisk. Fyra toasters!
När jag kom hem hade både min beställning från Delicious Goldfish Records (The Breeders x 2 och Eskju Divine x 2) och biljetterna till Johnossi nästa vecka, ramlat ner i brevlådan. Vilken lycka, vilken sommar, vilken kärlek!
Nu sitter jag alldeles nöjd i hela kroppen. Det är sommar och Cannonball snurrar allt som oftast. Varje gång jag kommer hem från en festival lägger jag mig i gräset och stirrar upp i himmlen, och varje gång försöker jag komma på en bättre känsla än att ogenerat stå och svettas med tusentals andra och lyckligt hoppa upp och ner medan plastglasen med vatten kyler ner våra solstingsbetingade huvud och svällande hjärtan..
/…/ and it hurts me to look in the mirror at myself /…/ and it’s so hard to do, and so easy to say – sometimes you have to walk away
Jag hatar att det är så. Jag vill inte att det är så. Jag vill inte spendera dagar utan att höra din röst eller se dig. Du hade mig som din första gången du frågade vilket mitt favoritord är. Och varje dag efter det.
Är det inte ironiskt att det är orden som stoppar oss nu, som driver oss närmare och längre ifrån varandra på samma gång. Vi är så olika, så olidligt olika. Men varför känns det som att vi har delar av samma själ i oss? Varför känns det som att du hade rätt när du sa att vi skulle gifta oss?
Spontana klubben slår till igen med frisbee och kollektivt mössköpande. Danne.the.hippie.man vann nog, oklart vem som nästan vann av mig och Jakob.de.e.najs.
Helgen var förödande, fullkomligt galen; en orgie av spontaniteter. Jag dansade bugg med en av Kirunas vänner, men först efter att ha svängt mina lurviga med dansant 65-årig kvinna, på Klubb Kuling. Det är då givetvis Eckerölinjens förnämliga bar och medföljande schlagerband. U-båten klockan 10 på förmiddagen satte verkligen nivån och jag vågar nog säga att vi höll oss rätt bra på den nivån hela kvällen. Inflyttningsfesten hos Kiruna och Monkeyspanker1 bjöd på frisbee (YAY!), grillning, djupdyk i buske och framförallt en hel massa kärlek som Led Zeppelin förkunnar. Givaren av en hel massa kärlek var för det mesta Prince Jr, som under kvällens lopp försökte charma de flesta av det manliga könet. All I want is your kiss!
Annars försöker jag hitta rätt i dygnsrytmen och jobbar på att lägga mig tidigare om kvällarna. Jobb fram till Walpurgis!
