where did the good go?

Jag vet inte om det är service-yrket som eroderat ner mig till den för nuvarande cyniska lilla bittra varelse jag är, eller om det helt enkelt är åldern, men jobbigt är det. Fy fan vilket energi det tar att vara arg eller negativt inställd till något/någon.
Chefen har gått och skrikit på oss hela veckan vilket självfallet leder till att vi alla känner oss obekväma. Lägg på den tropiska värme vi haft och höj det i kvadrat eftersom vi inte har luftkonditionering inomhus. Ta sedan den obekväma värmeslags-påverkade kroppen av en blond oskyldig lesbian och sätt henne i arbete i åtta dagar i sträck så kanske hon ser ut som mitt cyniska själv just nu.

Jag har faktiskt börjat att ledsna rejält nu. Jag orkar inte ens le mot gästerna. Jag har börjat leta annat jobb, men det blir ju minst juni och juli på cafet.

Det där cafet kommer börjar att ge mig dumma konstiga känslor. Häromdagen när jag fridfullt satt och fikade med Süster gick mitt Ex förbi. Jag såg henne på lång väg, men liksom undvek blicken för att just när hon gick förbi kolla upp och “råka” upptäcka henne. Planen fungerade fantastiskt, förutom att jag fick en smärre existentiell kris när jag tittade upp på henne. När hon gick förbi såg hon nämligen gravid ut.
Den lilla shocken var egentligen inte det som var det mest absurda. Istället kan man ju undra hur jag hur allvarlig som helst blixtfunderar (ni vet en sådan där tanke man inte kan kontrollera – typ som din första ärliga reaktion på något) om det är mitt barn eller inte. OM DET ÄR MITT BARN ELLER INTE? Fucktard!

Alltså, hur cool skulle inte jag vara om det var min bastard. Nu var hon ju säkert inte gravid överhuvudtaget, men vafan.. vilken historia skulle det ha blivit då?

Alltså, shit jag trodde hon var gravid och jag fick värsta existentiella paniken.
Men så var hon inte det.. gravid alltså. Phew.

Eh. Just precis, Nattuben skulle jag ju lägga upp också. Jag gick hela dagen idag och nynnade på Cocorosies Beautiful Boyz, som Antony Hegarty från Antony and The Johnsons medverkar på i studioversionen.

Det fick mig att tänka på en intervju där Bianca och Sierra såg positivt påtända ut. Youtube vägrar låta mig lägga upp videon, så håll till godo med länken.

And remember kids, DON’T DO DRUGS!

Etiketter cocorosie, antony hegarty, antony and the johnsons, bianca, sierra