Igår anlände Broder 2 till sverige sverige fosterställning.. (eller hur var det nu?). Han har varit i Etiopien i fem månader, och kommer att vara där i sammanlagt två år. Vad han gör där? Typ, räddar världen eller något. Han jobbar för Sida (?) som arbetar med AU (Afrikanska Unionen) och typ.. ja.
Han beskrev allt igår, och jag lyssnade faktiskt jättenoga, men det liksom finns inte kvar idag.
Hursomhaver, att jag delar med mig av sådana här trivialiteter, är såklart att de har med mig och göra. Det drar och kliar och skriker i kroppen, jag måste åka härifrån. Alltså, MÅSTE. (Jag skriver i versaler så ni ska inse vikten av att jag avlägsnar mig från den här fosterställningen.)
Huvva. Vad gör man (läs jag.. såklart) då för att underlätta vardagen hemma när man är helt övertygad om att vardagen i skymningslandet eller Kanada, exempelvis, är magiskt bättre?
Man läser; senast Battersea Park Road – vägen till upplysning - Isabel Losada (som passande nog handlar om hur en cynisk singel till brittiska letar efter vägar till att bli en sån där äckligt lyckligt leende tvåsammare), och just nu Moment 22 av Joseph Heller.
Man lyssnar; går igenom mina skivor nu, och har precis lyssnat på The Concretes som jag spelade en del när Hey Trouble kom ut förra året. ”A Whale’s Heart”, ”Souvenirs” och ”Simple Song” är ungefär jättebäst och har förtjänat en permanent plats på min episka playlist som jag komponerar ihop för tillfället.
Man undrar, om det är du eller skäggmannen på cafet som gör en god gärning när den ger ett värmande leende?
Dagens tubar blir
en avskalad ”A Whale’s Heart”
samt Tegan & Sara med Tiësto på Bonnaroo häromdagen.
(och bara för att det är så pissig kvalite på livetuben)
Etiketter afrikanska unionen, concretes, kanada, tegan and sara, tiësto
