Kanske är jag kär i dig

Jag tror inte att jag kan få nog av Jens Lekman. Det var ungefär det enda jag ville säga, den enda oförklarliga självklarheten till att jag bloggar just nu. Kanske är jag kär i dig, Jens Lekman. Just den låten har fått mig att dansa mitt på blanka skinande dag och snurrat i piruetter som en slags hemmagjord indie-jumpa när jag tycker att jag borde börja träna.

Åh vad det bränner, känner ni hur det bränner? Jag liksom bränns vid av all bra musik. Fast på ett bra sätt såklart, nästan som när man sitter en timme för länge i solen och huder rycker och drar åt alla håll, men till slut lugnar den ner sig och sitter där perfekt gyllenbrun-ish. Kanske, är musik ungefär nästan för mycket min räddning. Sådär nästan så att om jag inte skulle brännas vid av den, skulle jag istället frysa till is inombords. Kanske. Vilket fult ord.

Apor på, det börjar brännas för:

Jag längtar till Popaganda! Någon som ska med?

Nä. Nu ska jag ta mig en riktig fin Hoegaarden och sedan cyckelera ner på stadskärnan och vända in och ut på slantarna vid Uplands barer.

Kanske är det en dålig ide, men förmodligen är det en jag inte kommer ångra imorgon! Kanske.

Etiketter Jens Lekman, laakso, svantes