Jag funderar på om jag ska återgå till mina rötter musikmässigt. Lite mer PJ Harvey, Janis Joplin, Jefferson Airplane och Patti Smith. Lite mindre (över?)hajpad popmusik.
För ett par dagar sedan var jag helt upprörd över att jag uppenbarligen kände som ovan beskrivet då jag inte kunde sitta igenom en playlist jag har gjort med ny musik jag vill lyssna på. Daniel påstår att jag har glidit för djupt ner i popträsket och tycker det är en självklarhet att bevista 2008: a space rock odessey hellre än Popaganda i Stockholm. Jag är sliten, nersliten för att vara exakt. Jävla beslut att ta liksom.
Nu ska jag banne mig tvätta. Rena kläder måste man ha för att inte det ska synas hur nersliten man är.
Etiketter janis joplin, jefferson airplane, patti smith, popaganda
