Många i min omgivning tycks relatera till år 2009 som ett mellanår; ett år där det mesta är en transportsträcka fri från exceptionalliteter. Jag däremot tycker att 2009 – som gick under parollen NYSS, STRAX, SNART har varit helt galet fantastiskt. När jag började nysta i varför just jag verkar ha den här avvikande åsikten spred sig svaret ut som en fullvucen kvinna i rött läppstift framför mig; MUSIKEN. Det har varit SÅ mycket bra musik att jag liksom nästan känner mig bortskämd.

Topp 3 album:

1. Antony and the Johnsons - The Crying Light
2. Moofish Catfish - Yours To Share
3. Tegan and Sara - Sainthood

Topp 3 låtar

1. Tegan and Sara – Alligator
2. The Xx – Basic Space
3. Antony and the Johnsons – Epilepsy Is Danscing

Topp 3 festivalspelningar

1. Gogol Bordello (Peace & Love)
2. Antony Hegarty & Göteborgs Symfoniorkester (Way Out West)
3. MGMT (Popaganda)

Topp 3 klubbspelningar

1. Moofish Catfish (Kalmars Nation)
2. Tegan and Sara (Debaser Medis)
3. Lykke Li / Cocorosie (Dramaten)

Jag menar. Ni förstår. SÅ bra. Man kan ju sammanfatta med att året musikmässigt har dominerats av MC, T&S och Antony. Mesta däremot var Anna Ternheim som jag hann se tre hela gånger under året. Fantasmogastic.

Året har annars bjudit på många fina minnesvärda happenings. Jag avnjöt kvasinostalgi och realtidspoesi i och med Kenny Starfighters återkomst i Kenny Begins, blev småkär i Lissi Dancefloor Disaster på Agatons femårskalas på Hijazz, roadtrippade flertalet gånger med ”det-är-han-som-är-Jakob”-Jakob till LNKPG och GBG, sov i källare på Smögen, återfick kärleken till livets enkelhet och spontana under i Prag och störst men sist - snurrade in mig själv i massa underbara trådar, blev kär och förlorad och hittad. Allt år 2009.

Topp 3 misslyckanden

1. A-laget ignorerade systematiskt min kampanj att bli invald i nämnda herrförening
2. Började inte träna (Hahaha)
3. Missade Laleh BÅDA gångerna på Katalin

Det är bara att börja jobba på en strategi för 2010. En slogan till A-laget;

twothousandandten – Angermannalaget shouldn’t care about my gend(er) (låter bättre om man är jättebrittisk)

Topp 3 måsten för 2010

1. How Much Is The Fish – Festivalen version 2
2. BADMINTON
3. Populärisera termerna dusa, ginorm och klenialt

äntligen.

Det var ju inte alls tenta på fredag utan på måndag. Tjoho! Fantastiskt! Då kanske jag till och med hinner vara ammbitiös nog att klottra ner lite vettigt om boken.

På onsdag tycker jag alla ska gå till SPELA på Kalmars, på fredag tycker jag att alla ska gå på Luccegasken på Norrlands, på lördag tycker jag att alla ska gå på Soundtrack of Our Lives på Katalin och på söndag tycker jag att alla ska baka pepparkakor med mig i hagen!

Annars tycker jag att alla får göra precis vad de vill – exempelvis anmäla er till Julbordet den 18e eller 19e som stolt presenteras av Föreningen för Bevarandet av Spontana Klubben (FB Spok – vilket passningsvis (no pun intended) är borde vara vårat korpenlag i fotboll) – men det är ju bara ett förslag. Hemmalagat fast borta men bara nästan, självkostnad och sånt men billigt och på sant.

Nina Ramsby i tisdags var som vanligt mycket värmande. Hon spelade mest från Jazzen och Visorna – som det ska vara. Jazzen skulle hamna på en top 20 lista över mina favvoalbum hur lätt som helst.

Albatross Rex öste järnet igår och jag njöt. Men varav namnet Headbangers against disco? Måste man välja? Jag är konfunderad.

Helgen har speglat hur de senaste veckorna har varit; ny tentavecka i fyra veckor gör mig lite skakig i huvudet. Nu är det bara litteraturen på fredag och sen jävlar ska det kommas i julstämning. Innan julstämning däremot ska det hinnas med The Soundtrack of Our Lives på lördag. Det kommer bli jättebra.

Nu är frågan om man ska  gå på Taken By Trees också? Hmph.

Nu när uppgiften till Mister Pip är ivägskickad känns det lite som att livet är bättre igen. Kunde liksom inte slappna av efter grammatiktentan i fredags, men nu är det bara läsandet kvar. Åh, Mr. Dickens, du tyckte om kolon eller hur?

Igår blev det smörgåstårtor gjorda och idag ska de ätas. Fixa klart presenten och sedan ner på nationen – här ska det minglas.

Bara så ni vet.. är det sol ute. Visst är november lite najs ändå?

Jag vet inte om jag borde erkänna det. Jag vet inte om jag kan leva med mig själv.. men jag tror jag längar till julen. Gasp!

Jag tror inte att det är julen i sig och syrsans alla listor som genererar det där draget i kroppen, utan mer liksom nuet. Jag tycker det är lite mycket nu. Borde man inte få stänga av hjärnan på helgen? Mr. Pip och Great Expectations, ni kan ta er. Den sista tar liksom aldrig slut. Tur att jag köpte Rooibos-Champagne-med-chokladhjärtan-te, annars vet jag inte hur det den här dagen skulle se ut!

Visst är det lite tråkigt så här års, onekligt grått och blött; blotta tanken på solsken får mig att känna mig som en lögnare. Men, jag vet inte jag. Är det inte mer att man stannar upp och kanske inser att det gråa har kommit för nära; det gråa som alltid finns där men som vi stöter bort med solsken eller snöbollskrig. Lite som att November är en manifestation av våra reflektioner, som om vi skulle ta all inre ångest vi samlar ihop under ett år och vända oss själva ut och in. Tänk om vi istället skulle vakna och bara skratta åt det gråa och säga: Du ljuger!
För visst är november lite najs ändå.

Nu djävlar ska jag brottas med litteraturen och skriva assignment. TROTS ATT DET ÄR NOVEMBER.

på Debaser Medis i sthlm igår. Nu klarar jag allt! Det blev en relativt (i jämförelse) kort period av köande, var väl där vid halv fem kanske. Jag hörde halv elva som tidpunkt då Överlevarna var där och köade. Glömde pluntan gjorde jag också, men det gjorde inte så mycket. Socialiserade med två österrikare och en finländare. MYCKET TREVLIGT!

Konserten var fantastisk! Flera gånger bättre än förra gången, hade varma känslor överallt i kroppen och eargasm efter eargasm. Sjukt taggad publik och sjukt taggade Tegan and Sara och sjukt bra förband Astronautalis. Mums!

Nu: Plugg och massa clementiner.

enligt Tomas von Brömssen som gästade Vi Ba Femba på Uppsala Konsert & Kongress. Jag har aldrig sett mina föräldrar ha så roligt! Det var en lärorik upplevelse och, för all del, underhållande också.

Annars tycker jag det mest har regnat. Jag tror inte att det är ett tecken angående utgången av nyligen skriven tentamen – jag förlitar mig hellre på Den Allvetande. Men, fasiken vad det har regnat.

Imorgon är jag onåbar för alla som inte ska gå på Tegan & Sara. Pastan (även känt som DNs På Stan) har skrivit om dem, det-är-jag-som-är-Jakob sa att den konsertbiljett som låg på tradera gick på över femhundra riksdaler och det går rykten om att det är Timo Räisänens favvoband. JAG TAR MED PLUNTAN!

Tidigare existentiella problem har tweetats sönder och samman. Frustrerad över att inte kunna lyssna på @debasersthlm’s fina musikmagiklista föreslog jag att alternativ borde finnas. Som svar fick jag en inbjudan till Spotify. Hur kan jag säga nej till det? Just det! Det går inte. Nu sitter jag alltså helt morallös och lyssnar på Coconut Records – West Coast .. ehm.

Äh, moral behöver man ändå inte.